Älskar mina fina barn mest i världen! Lever för er.   

Blev ingen ballongflygning... :-( Fick boka om till en annan dag så nu håller vi tummarna.

Fick en lång promenad och ett välbehövligt samtal med min vän istället, känns som vi glidit ifrån varandra efter alla prövningar. Måste skratta mer, ha roligt tillsammans. Minns inte när jag skrattade sist.

Tips på någon rolig barn/familjeaktivitet???

Dagen var i alla fall inte helt bortkastad, hade en härlig stund med tjejerna och svärmor framför just dance 2014, skönt att släppa loss.

Kvällen avslutades med välbehövlig och efterlängtad avslappning... och lillan sov hela natten i sin egen säng!   

Får verkligen sluta tjura nu. Måste lära mig att se framåt istället för att älta det som varit. Nu är nu!

Om det fina vädret håller i sig så kanske jag får uppleva en luftballongsfärd med min käraste i eftermiddag. Det vore nått det! Så ser ni nån luftballong över malmö i kväll så kanske det är jag som vinkar däruppe!

Håller tummarna.

Det verkar bli en allt mer återkommande önskan i mitt liv att kunna gå tillbaka och ändra det som varit. Jag önskar att det fanns ett sätt att tala om för den där naiva femtonåringen att det du gör nu kommer att påverka och sabbotera resten av ditt liv. Jag önskar att någon i min omgivning hade varit stark nog att kämpa för mig då och satt stopp för det när det fortfarande fanns en chans.

Nu är det väl rädda det som räddas kan som gäller.

Alla säger jag är stark, det är inte så. Jag är ensam och rädd och enormt osäker.

Har tagit så enormt många dåliga beslut och förstört så mycket för mig själv.

Det måste få ett slut, och det måste sluta nu.

Har tänkt SÅ länge att jag skulle starta en blogg, men har hittills bara gjort halvhjärtade försök.. Får se hur det blir.

Har alltid kännt en lättnad i att skriva av mig, reflektera över dagen, stunden, tiden... O jösses vad jag har behov av att skriva av mig. Livet är en hopplös bergochdalbana, inget varar för evigt och katten va trött jag är på att klamra mig fast vid allt som om det gällde livet, av rädsla för det okända.

Jag hade egentligen tänkt döpa bloggen till kära liv, men rädda ditt liv känns mer passande, för mitt liv, min tillvara verkar skoningslöst och obarmhärtigt våldsamt vara på väg till katastrofens brant.